Teknologi. Tv, radio och relativt nyligen, internet. Vi har våra iPhones och våra laptops, våra Facebook sidor och våra Myspaces. Så lätta att nås....eller är vi ?
Vissa säger, eller....de allra flesta säger eller påstår att det är såhär vi utvecklas. Evolutionen av vårt släkte som den dominerande arten på vår jord. Men är vi verkligen så utvecklade om vi tänker efter?
Har vi mer kontakt eller glider vi allt mer isär?
Detta är förstås en retorisk fråga.
Människan har alltid haft frågor. Av någon anledning ser vi ”icke-vetandet” som ett problem och problem skapar frågor. Utan frågor antar jag att vi som människor inte känner vi har något syfte.
Så vi skapar historier för att hitta de svaren och det syftet. Ända sen människans gryning har vi haft religioner och berättelser för att hjälpa oss förklara varför vi är här. Senare har även vetenskapen försökt göra detsamma.
Vi har upptäckt elden och uppfunnit hjulet, vilket har räddat många och har utan tvekan hjälpt oss igenom tider som annars skulle varit svåra om inte omöjliga att klara av. Vi gjorde goda och värdefulla framsteg. Till en början...
Livet finner alltid en väg.
Men så snart det så attraktiva hjulet uppfunnits och satts i rörelse, visste vi inte hur och när vi skulle stoppa det. Under många år strävade vi efter att göra saker bättre genom att uppfinna spännande sätt att klara av våra liv och vår omgivning. Vi har åstakommit så mycket och har nu en känsla av absolut värde som människor. Vi tycker vi styr planeten. Så vi fortsätter att skapa och utveckla.
Men nu har alla de ting vi gjort för att förbättra oss själva och våra samhällen fått eget liv och vi verkar låsta vid dem.
Vi är nu oförmögna att förändras såvida det inte sker inom ramen våra förändringar redan skapat. Förvirrar detta dig? Gör dig trött?
Jag skall försöka förklara.
Vi försökte skapa ordning där det inte fanns något kaos till att börja med. Men detta ”icke-vetande” var en för stor börda för oss som ras.
Tänk på historien om Adam och Eva. Detta är verkligen en gammal historia och vissa religioner tar orden för att vara absoluta fakta när det i själva verket är en metafor för hur det alltid varit.
Livet är perfekt som det är!
För mycket kunskap kommer endast i slutändan skapa korruption och för många frågor.
Adam och Eva levde i Paradiset ( medvetande ) tills de tog en tugga utav äpplet ( frågor )
och kastades ut från Paradiset ( eller in i förvirring )
Jag säger INTE att ställa frågor inte är bra. Naturligtvis är det ok att frågasätta och det är VIKTIGT att vi gör det, speciellt nu när världen snurrar allt för fort på grund av det hjul vi byggt.
Vad vi gjorde genom att bita in i det frågo-äpplet, var att skapa ett hål inuti oss själva som vi kände vi behövde fylla genom att lära oss, genom att förstå och skapa ordning.
Det hålet är sedan länge fyllt, svämmar nu över och dränker och förorenar allt omkring oss
Vi är nu slavar i våra sinnen och fångar i våran egen värld eftersom vi skapat ett behov som inte fanns där förut. Och vi kan inte leva utan de förändringar vi gjort. Inte för att vi behövde de ändringarna utan för att vi inte visste när vi skulle sluta fylla det hålet.
Och vi ger bara efter och känner att det inte finns något vi kan göra.
Tänk på tre män med en flod att korsa för att komma till andra sidan.
En av männen har ingenting, den andre har tre silverstycken och den tredje två säckar med guldmynt.
Den första mannen tänker:
” - Jag kan ju bara stanna här istället för att försöka ta mig över floden, jag kommer ha samma på andra sidan som jag har här. Varför riskera det mest värdefulla jag har, mitt liv, för ingenting? ”
Den andre mannen tänker:
” - Om jag betalar färjekarlen ett silverstycke kan han ta mig över floden och jag kommer att ha två stycken kvar vilket är mer än nog. ”
Den tredje mannen tänker:
” - Jag vill korsa floden men jag har allt detta guld och jag vill inte riskera att förlora något av det. Jag simmar bara över. ”
Så den första mannen lever sitt liv på sin sida av floden, ovetandes om vad mer som finns och på så sätt missar han ingenting.
Den andre mannen färdas över vattnet, torr på andra sidan med nya marker att utforska och tillräckligt med silver i sin ficka.
Den tredje mannen som inte vågar förlora det han har, försöker simma över bara för att bli nedragen av de tunga guldsäckar han bär på. Han drunknar och förlorar sitt liv.
Poängen med denna historia är denna. För mycket av något är alltid precis det, FÖR mycket. Var nöjd med det du har och trygg i att du egentligen inte behöver mer i livet för att kunna vara lycklig. Livet finner en väg.
Idag lever vi under konstant press och övervakning. Vi ser allt, hör allt och tror att vi vet allt ( eller snart KOMMER veta allt ). Men det vi vet och det vi tror vi lär oss är inte det som är viktigt längre. Vi har skapat ett system som nu kontrollerar oss, som gör oss olyckliga som folk och vi begår samma misstag och försöker använda fel verktyg för att rätta dem.
Men sedan vi byggde den första vägen för att komma någonstans, kunde vi inte längre ta oss överallt. Och vi behöver den friheten.
Allt detta oljud, all denna information som regnar ner över oss från alla de satelliter vi byggt, förhindrar riktig kunskap att sjunka in.
Vi dränker våra hjärtslag med tankar och det skapar smärta och förvirring i oss. Vi försöker fortfarande fylla det där hålet när vi borde låta ytan spegla solen i sin stillhet.
Livet är perfekt som det är.
Vi äger inte planeten och det har vi aldrig gjort. Det är arrogant att tänka så bara för att vi kan. Det är arrogant att tro vi är enväldiga när vi är de enda som förstör jorden och oss själva. Vi spelar en liten roll i det stora Hela och i vår strävan att bli mer gör vi allt mindre gott.
Tänk på isdansaren som bryter benet på sin konkurrent för att bli nummer ett. Ingen av dem kommer att vinna.
Vi måste bli mer ödmjuka angående vår roll i denna värld och inse att allt hör ihop.
Nu är vi den isdansaren som vill bli nummer ett, så vi erövrar och stjäl, vi bryter benet på vår konkurrent. Så vi är de som kommer hamna i ett fängelse på livstid eller värre, medans planeten är offret som blöder för våra brott.
Jag tror att vi kan och kommer förändras. Men som Einstein sa:
” Världen kommer inte bli förstörd av de som gör ont,
utan av de som ser dem utan att göra något ”
Vi måste inse vad som spelar roll. Vi är inte bättre eller mer utvecklade. Det finns fantastisk struktur och komplexa mönster i en vanlig myrstack. En apa kan lära sig teckenspråk och en fågel att prata. Vi kan alla lära oss invecklad teknik men det betyder inte att vi behöver den.
Förstå att vi alla är tillsammans och att vara nummer ett enbart betyder att det inte finns någon nummer två. Det finns bara en jord och vi är alla en del av den. Du som en enda droppe gör inte havet större, men utan dig blir det mindre.
Gläd dig åt att vi finns här nu och att vi kan ha allt vi behöver alltid.
Vi måste inse att VI skapade girighet och rikedom. Det fanns inte innan oss.
Ett lejon bunkrar inte upp med gasell och skryter för flocken.
VI skapade skatter och tullar.
En strömming säger inte till laxen att det är en avgift för att simma uppströms.
Jag säger inte att vi är djur - men vi är alla samma bara olika. Det finns ingen anledning att kategorisera människor efter hudfärg och härkomst. VI skapade ras!
Tänk på alla de saker du ”behöver” i ditt liv och skriv sedan ner dem.
Rangordna dem i betydelse från 1 till 10 över hur mycket du behöver var och en.
Sen vill jag att du skriver en lista över det du har just nu som du inte kan leva utan och rangordna dem på samma sätt.
Matchar de?
Fråga dig själv varför du blir frustrerad när ditt internet på telefonen inte är snabbt nog. Är det verkligen så viktigt att du behöver bli arg?
Varför rasar du när tåget inte lämnar stationen i tid? Visst du kommer bli sen....men hur sen och till vad...egentligen? Om du tänker efter.
VI skapade tid. Vi uppfann konceptet. Varje dag vi försöker skapa snabbare sätt att göra saker får vi i själva verket mindre tid än vi kände vi hade från början.
Intressant?
Tänk efter!
