JesperJee

Låt mig förklara:

Jag har sen jag var liten alltid haft svårt för mat. Jag tycker helt enkelt inte om att äta. Ser det mest som ett nödvändigt ont för att fylla buken och eventuellt också lägga på mig några trivsel kilon. Visst är vissa maträtter goda och ibland kan jag till och med längta efter en god köttbit med bea och bakpotatis. Men i det stora hela…hade man kunnat ta en vitaminberikad tvättsvampsbit som gav näring och svällde i magen så man slapp känna hunger så hade jag valt det.

Anledningarna till varför det blivit såhär är många. Väljer att hålla dem för migsjälv. Det är heller inte viktigt.

Jag kan förstå när folk är på mig med sina åsikter om mat. ”Det berikar livet”  ”smaksensationer” Njutning” Livskvalitet ”Du går miste om så mycket!” Sexigt med en man som lagar mat!” Du har samma matvanor som ett barn!”

Det är den allmänna uppfattningen. Vi blir matade (ursäkta ordvalet) med detta sen vi är små. Det finns vuxenmat och det finns barnmat. För att man skall klassas som vuxen måste man ha ett intresse för att prova nya saker. Man skall prova allt minst EN gång! Gillar man det inte första gången så kan man LÄRA sig tycka om det!

Kan tänka mig att det fungerar på samma sätt när det gäller öl och cigaretter. Första ciggen smakar nog sällan gott men man lär sig….(!)

Som barn är det viktigt att äta rätt. Kroppen växer. Vi behöver kalcium och vitaminer, fetter och proteiner för att vi skall utvecklas rätt. Det är BRA att våra föräldrar tvingar i oss broccoli och  mjölk istället för pizza och cola. Vissa människor kan heller inte äta vad de vill pga gener, ämnesomsättning osv….

 Jag förstår allt detta! Tro mig…. Och här kommer mitt MEN!

Varför skall kritiken alltid komma från folk som hinkar i sig öl,  som röker,  som inte tränar,  som har lite energi,  som är sjuka ofta,  som är överviktiga,  som är undernärda, allmänt trötta och griniga, hostar,  luktar svett, har dålig hy,  fett hår…?Listan kan göras lång…

Jag har aldrig druckit alkohol,  tränat sen jag var liten, är nästan aldrig sjuk, har mycket energi, röker inte OCH är till råga på allt rätt intelligent!! Min kropp mår bra och jag mår bra….det är det viktiga. Inte vad jag äter. Om jag träffar en tjej som väljer en annan framför mig pga jag inte äter räkor så får det vara….vad skall jag med en sån till?

Jag vet att jag har samma matvanor som ett barn. Men jag har valt att leva ett liv utan sprit och cigaretter eftersom jag tycker DET är omoget och barnsligt! Inte bara omoget det är dessutom dumt! Jävligt dumt!!

Givetvis balanseras det upp av hur man lever i övrigt. Äter ni perfekt kostcirkelmat så kanske ni kan supa skallen i bitar två ggr i veckan eller röka ett paket om dan…men då borde jag som valt bort allt det komma ganska långt utan detta och med regelbunden träning i bagaget. Och kunna unna mig lite skräpigare mat än er? Eller så är jag rubber och ni glue vad tror Du? 

Ett sista ord till Er som skall kritisera mig för att jag inte äter som Er eller dricker som Er…..Kom tillbaka och snacka när ni är i hälften så bra form som jag och har nåt vettigt att komma med! Hyckla inte…då kommer jag kanske att lyssna….

Tills vidare är jag på pizzerian och avnjuter en calzone med extra ost och en kall cola