JesperJee

Jag undrar om jag kommer att älska någon så igen. Som jag älskade Henne. Ren, fullkomlig, okomplicerad kärlek.

En person sa till mig för inte alls länge sen, att det inte fanns något som "villkorslös kärlek". Att det alltd skulle finnas något man skulle behöva ändra på hos sin partner, eller hos sig själv. För att det skulle kunna fungera. Att "villkorslös kärlek" dog ut med tonåren. Att jag var naiv som tänkte så. Men så naiv är jag inte.

Jag förstår och accepterar att man måste kompromissa i en relation. Man är inte alltid i fas och man måste ge efter ibland. Kanske rent av ge vika, för den andras önskemål. Men det betyder inte att kärleken inte är villkorslös.

Det jag menar med villkorslös kärlek. Den kärlek som jag upplevde med Henne, den enda person jag upplevt detta med. Är att vi hade lika värderingar, men olika livstil. Men jag behövde inte ändra på henne för att älska den hon var. Jag vet att hon säkert föredrog skjortan i byxorna, medans jag aldrig har skjortan nedstoppad. Detta var aldrig ett problem för henne. Jag sa en gång att jag ville raka mitt huvud. Hon skakade på huvudet och sa att hon inte ville det för att hon inte tyckte det var snyggt, men tillade att, om jag verkligen ville göra det så var det upp till mig.

Ett annat par jag pratat med berättade att de köpt två olika madrasser till sin säng. Han föredrog en hård madrass medans hon ville sova mjukt. Så de köpte varsin. Ingen behövde ändra sig och båda blev lyckliga, tillsammans.

Anledningen till att så många par skiljer sig är många. Man kan växa isär, kärleken kan ta slut, yttre faktorer kan tära. Men jag tror att det främsta skälet är, att så många människor förställer sig för den andre, för att vara perfekt för den andre...tills det blir ohållbart. Man orkar inte hålla uppe fasaden längre. Blir bitter, bråkar om småsaker, vad man fått ge upp för den andra. Något som den andre aldrig fattat då det aldrig varit något problem tidigare. Men som nu blir droppen som får bägaren att svämma över. Så varför låtsas?

Med Henne behövde jag aldrig låtsas. Jag var och är långt ifrån perfekt, men hon älskade den jag var. Tog mig med alla fel och brister. Var långt ifrån nöjd med alla mina sidor, men älskade helheten! Är det inte det som är poängen? Att inte förställa sig? Att inte gå in och försöka ändra på någon. Är det för mycket som inte stämmer skall du inte vara med personen. Men då älskar du inte den personen heller. Älskar du den personen, bryr du dig inte om den vill ha rastahår eller vill se dansbandskampen istället för CSI.

Villkorslös kärlek innebär att vilja vara allt man kan vara för den andre, utan att bli någon annan och utan att behöva vara någon annan. Men att villigt göra uppoffringar för att skapa gemensam lycka.

Villkorslös kärlek finns! Jag har upplevt den!  Alla som inte tror på den tycker jag synd om...

du vet vem du är!