JesperJee

 Jag skrev mitt senaste inlägg som ett sätt att krama den sista ättikan ur min mentala tvättsvamp. Jag kan inte hålla på att sätta ord på min oro och mina problem längre!

För varje gång jag talar om dem så lever de kvar. Klart det blir omöjligt att starta på nytt och slappna av när man före och efter känns vid hur omöjligt det tycks vara. Varje gång jag nämner eller förklarar rotar sig problemen djupare . För varje gång jag tänker tanken skapar jag verkligheten…

Så jag skall förändra mina tankar!

Detta är sant i så många aspekter av livet och historien. Se bara på slaveriet och rasismen. Det lever kvar ännu idag. 

Men varför? 

Därför att det fortfarande pratas om det! Från båda hållen. 

”Det är viktigt att komma ihåg kampen!” ”Vi får inte glömma!” 

Absolut inte! Det är viktigt att komma ihåg och vara ödmjuk inför de svårigheter man ställts inför.….men man skall inte identifiera sig med dem!! Så fort man ser sig själv som ett offer, eller ser sitt folk som offer, så fortsätter det….Det kommer alltid finnas människor som inte förstår och som av olika anledningar skapar problem och bråk. Men dem skall man försöka inte låta påverka en. För varje dag som går kan vi förändra saker!

Detta är sant i mitt liv och det är sant i LIVET!

Så nu…låt oss lägga det som hänt bakom oss. Det har hänt och kan inte göras ogjort. Lära oss så det inte sker igen men inte hålla dåtiden tillsvars för framtiden som kommer. Varje dag är en ny. Och inget står skrivet….

”Bestäm dig inte för vem du är i morgon utan upptäck det”

”Välj vem du vill vara och förverkliga det”

”Upplev digsjälv, inte genom andra”

”Och glaset blir halvfullt”

Jag startar nu en process som jag är medveten om kommer ta lång tid, innebära många dalar och ibland kännas hopplös. Men om det inte sker nu och jag inte verkligen hänger mig så kastar jag bort mitt liv. Och jag är skyldig migsjälv och andra att göra det bästa jag kan utav det!