JesperJee

Dag  5.

Idag...var en jobbig dag. 

Sista dagen på första veckan och det har varit en bergochdalbana. Jobbade enbart med vår sångcoach och gick igenom stämmor och interpretation.Fick mot slutet av dagen en timme ensam med henne för att gå igenom mina solon.

Så mycket saker kom fram och hon gav mig så mycket att tänka över. 

”Kanske borde du börja medicinera igen?”

Det slog hårdast!

Jag VET inte vad jag borde göra! 

Har haft och har någonstans stort hopp om detta året som kommer. Men tonarterna….Jag kommer inte upp!! Rösten blir mindre och mindre och mer ansträngd och min andning är nu som svårast. Kanske är det som hon säger att det faktiskt är ångest….forfarande. fast inte längre hämmande utåt sett. Jag vågar numera gå ut bland folk, åka buss, resa, umgås utan att få panik….Jag trodde jag var frisk!

… ville tro att jag var frisk!

Men ångest kan vara flera saker och ta flera uttryck. Jag har nog alltid vetat att jag haft en liten depression i kroppen hela vägen. Men ville inte erkänna det! Och den kramar om mitt bröst och stoppar upp min hals. Sång skall vara fritt och oforcerat! Sång skall vara skönt och glädje… Inte ångest och prestige, oro och sorg.

Men har jag tid att ta mig tid?

Tid att bli frisk?

Vad är viktigast?

Sången eller livet?

Kan jag få båda?

Och hur blir livet utan sång?

Ceca är en fantastiskt vis person och pedagog. Kommer försöka jobba med henne. Måste lära mig tänka om! Jag har ambitioner och drömmar som jag dammat av inför detta året! Jag vill göra vad som krävs! Jag är skyldig migsjälv detta! Borde för flera år sen förstått att jag inte kunde tvinga fram en karriär som sångare med en kätting runt foten! Borde stannat upp och tagit hjälp….men jag var så rädd och så….feg.

Det torde finnas flera människor med värre problem än mig som kämpat vidare och kommit tillbaka. Och flera med mindre problem som gett upp!

 Jag vill inte ge upp!

Jag vill vara sångaren! Han som berör, han som förmedlar, han som ingjuter….

Som längtar inom mig….konstant slagen till marken av prestationskrav, rädsla, blyghet, stolthet….så svag nu...och så trött... som vill så mycket men tvivlar på om det går att resa sig igen.

Som vill sjunga som förut….för lusten och enbart för att det var skönt!

Imorgon är det en ny dag….

Inga krav….

Mjuka lätta steg….

Mot en ljusare framtid...

...med medicin?

 Jag ger er....the voice....

David Phelps!