JesperJee

 ”Karriär bygger på att slicka uppåt och sparka nedåt för att skaffa sig förmåner och inflytande. Moralen är väldigt tänjbar”

Läste dessa ord i Metro idag. Väldigt sanna ord och de kan väl appliceras på nästan alla branscher. Skulle dock tro att artistbranschen är en av de värre.

När jag började sjunga trodde jag det handlade om hur begåvad man var, hur bra utstrålning man hade och vilken kontakt man kunde få med sin publik. Tror det stämmer fortfarande…på något djupare plan. Med det vill jag säga att jag tror en publik kan känna när en artist når ut och när en artist inte når ut. 

Dock är det dessvärre numera så att de flesta artister idag…saknar den kvaliten…

Jag saknar DET.

DET som hjälpt fram så många av dagens "stjärnor" dvs förmågan att ställa sig in . Att säga rätt saker och nästla sig in, ”smöra”, för personer som kan hjälpa en fram. 

DET betydde förr något helt annat, och något vi ser alltför sällan av idag.

Men jag saknar DET.

Jag har inte armbågarna att ta mig förbi folk som kan mer och som är mer ödmjuka än mig. 

Jag kan inte , och jag vill inte….

Mitt problem är att jag är för ärlig mot dessa människor. Jag säger vad jag tycker och tänker. Jag vill göra bra ifrån mig och ställer extremt, ibland orimligt, höga krav på mig själv. Blir låg och bitter i min strävan att bli bättre. Men det gör mig också bättre…

Däremot ”slickar jag” inte uppåt! Och då anses jag istället vara svår och besvärlig! 

Det är många som vägrar ställa sig in. Och jobben och respekten går då  till någon annan. Någon som har supit med, smörat för och verkligen ställt sig in hos producenten, koreografen eller regissören! Och jag föraktar det!!!  Jag avskyr när dessa människor tar platsen för någon som är mer ödmjuk och bättre, en mer ambitiös människa. En empatisk och talangfull människa. Någon som verkligen förtjänar det….En person som inte gått över lik för att få det! 

 Men det händer alltför ofta om inte hela tiden...tyvärr.

Men givetvis VET alla hur det ligger till...egentligen! Alla VET att kindpussarna och hejandet är fejk! Alla VET att komplimangerna kommer alldeles för ofta. Alla VET att det pratas skit . Men alla njuter denna ytliga bekräftelse….denna tomma vänskap. För de är för rädda för vad annat som finns därute…

Så de håller varandra om ryggen...tills någon får nog och säger emot..och då är den personen borta....direkt

"Moralen är väldigt tänjbar!"

Jag hade velat leva förr….på den tiden då talang var det som krävdes. Då inga studiotricks behövdes för att få den ”snygga” artisten att låta bra. Då musiker var musiker för att de älskade musiken och respekterade varandra för det de kunde åstakomma på scenen. Inte pga vilka de kände eller hur mycket pengar de tjänade. Eller hur de såg ut

Sanningen är att det krävdes mer av en artist då. Och sanningen är att jag då troligtvis inte kunnat försörja mig på samma sätt som idag.

 Men då hade jag fått anstränga mig hårdare….och åtminstone fått den respekt jag då förtjänat.

Idag kan vem som helst bli "artist" bara man har rätt utseende och rätt kontakter. Att ha talang är lågt prioriterat.  Och det värsta är att folk inte verkar bry sig om det längre...

Vad vill du helst vara? 

Erkänd och beundrad för något du kan och älskar?

Eller rik och berömd för något andra fått dig se ut att kunna?

Vill du hellre kämpa för att bli bra på det du älskar ?

Eller sälja dig billigt för att få din plats i rampljuset oförtjänt?

Världen ser ut som den gör….

Med tiden kanske det ändras…

Tillbaka