Ibland känns det som att allt hänger ihop. Allt man läst om ödet och tillfälligheter, den röda tråden i livet etc…som att det faktiskt finns ett utstakat spår för en.

Jag har istortsett genom hela livet haft otaliga funderingar om varför, hur och vem jag är och vad som skall komma ut av det. För det mesta har jag önskat att jag kunnat hänge mig åt en större grupp likasinnade, typ en religion eller en förening där man drillas i ett tänk så man kan slappna av och bara flyta med. Det verkar så enkelt att traska i samma hjulspår och bara följa efter de som tycks veta…Men jag är en av dem som alltid ifrågasätter och ser flera sidor av tillsynes samma mynt.


Så för något år sen började det. Jag läste en bok som fick mig att uppmärksamma vissa saker. Kanske var det bara fantasin som spelade in, kanske är det alltid så att man ser det man vill se för att göra livet spännande….eller så är det bara så att man blundar för sanningar.
Boken var Den nionde insikten. En bok som på ett smart sätt får en att tänka samtidigt som den lyckas vara en spännande thriller. I denna bok skrivs det om alla tillfälligheter som sker i ens liv som man ofta missar för att man inte hänger sig åt dem. Att man får ingivelser dagligen som man egentligen bör följa men som man oftast struntar i av en eller annan anledning. Det var en väldigt intressant tid som följde efter jag läst ut denna bok för jag tyckte mig se dessa ingivelser allt tydligare…..
Men jag vågade inte riktigt hänge mig.


Något år senare ramlade jag över en annan bok, Samtal med gud. Återigen en text som verkligen fick en att tänka, och det var framför allt en häftig känsla att se många av sina egna funderingar i tryck. Det fanns någon annan som tänkte likt mig! Men återigen vågade jag inte riktigt hänge mig….I denna bok stod det att saker sker när man är redo för det, dvs att boken uppenbarar sig för läsaren när läsaren är redo att ta den till sig. Intressant för mig då jag i månader faktiskt funderat i samma banor som denna bok tycktes röra sig i.


Jag har länge nu haft en dröm om att skriva min egen bok. Har svårt att påbörja den då jag fortfarande inte vet vilken typ jag vill skriva. Skall det vara mina tankar och funderingar i tryck eller invävda i en story om främmande människor som utsätts för olika saker? En thriller, en självhjälpsbok eller bara en bok för att jag gillar att skriva….eller alla tre? Jag började blogga för att komma igång och kan väl inte säga att bollen rullat igång helt ännu. Jag skriver ner lite tankar när jag är inspirerad och det händer inte lika ofta som jag skulle vilja. Däremot skrev jag två inlägg för ett tag sen som handlade om religion och mina tankar om det…och nu kommer sammanträffade nr 3!

När jag stod på Arlanda för ett par dagar sen beslöt jag mig för att köpa Dan Browns senaste bok. Mest för att ha något att göra på båten. Har gillat hans tidigare böcker och tänkte varför inte? Hade inte hört något om den och läste inte heller på baksidan innan jag betalade,.Därför blev min förvåning än större då jag börja läsa och insåg att denna bok handlade om samma ämne som jag nu funderat över i över ett år! Vad är oddsen?

Kan det nu inte vara så att dessa böcker manifesterar sig för mig för att jag är redo för dem? För att jag skall inse att det finns något därute som faktiskt drar mig till sig. En sanning, ett slags ljus eller en mening med allt? Det talas om ett datum för mänsklighetens upplysande. Att det kommer en tid då våra tankesätt förändras och vi kommer till insikt om saker vi tidigare bara snuddat vid.

Vi behöver det! Vi står inför en stor förändring och den är oundviklig. Miljön, både den natura och den humana är i stor fara, alla vet det men står och stampar som travhästar i fållan, alla väntar på nån form av startpistol för att loppet skall starta men ingen vågar ta steget själv. Däri ligger problemet….

DUBBELMORAL

Det värsta är att jag känner att jag börjar bli mer…upplyst kanske är ett starkt ord, men samtidigt hur jag också faktiskt själv står och stampar. De klassiska orden ”men jag är ju bara en man, vad kan jag göra?” klingar fortfarande djupt inom mig. Vet inte varför jag är för feg för att göra något. Kanske är det så att denna upplysning bara kommer med insikten att alla måste ändra sig annars uppnår vi inget, men samtidigt den grymma sanningen att det inte kommer att ske. Att vi går mot en ny slags syndaflod som kommer skölja bort mycket av världen som vi nu känner den. Att det kommer bli värre innan det blir bättre…Att Naturen kommer ta över när vi väntat för länge med att bättra oss?

Jag tror på människan! I grund och botten är vi alla sammanlinkade och vi har makten att ändra allt. Men den makt som majoriteten söker är inte den enade makten att förändra allt, utan att få mer makt över andra. Och det är först när detta ändras som vi på allvar kan ändra….

Frågan är om det kommer gå innan världen som vi känner idag går under?

Kanske behövs det en tragedi för att folk skall förstå?

Kanske förtjänar vi det?