JesperJee

Jag håller som bäst på att omvärdera min umgängeskrets. Tror det är dags och har varit det ett bra tag bara det att jag varit rädd och oklar över det.

Jag har alltid varit en sökare. På många olika sätt och plan. Har haft en romantisk bild av vem jag vill vara, vem jag vill bli, vem jag är. En cynisk och negativ bild. En överdriven bild, en piedstalplacerad och en underskattad. Många funderingar genom åren och jag misstänker att det kommer bli fler.

Jag klev ut på en personlig scen för lite mer än 10 år sedan. Lämnade ett riktigt förhållande och en äkta personlighet bakom för att leva i en drömvärld som jag trott mig velat vara i. Nu var jag väldigt förvirrad och vag även då….men på något sätt ärlig.

Tio år efteråt sitter jag och ser igenom den jag varit och vilka som lärt känna mig som den person jag försökte vara. Och känner mig  lite dum.

Jag har kännt mig utanför så länge nu och aldrig riktigt bekväm i de sällskap jag hamnat i. Intalat mig själv att det varit mig det är fel på. Men för inte så länge sedan träffade jag en gammal bekantskap som startades men aldrig hann slå rot och sedan föll i dvala då för tio år sedan. Hon sa till mig att jag helt enkelt bara umgåtts i fel kretsar. Och hon har så rätt!  Jag har försökt spela med och passa in istället för att vara äkta och sann och accepterad av likasinnade.

Men det har absolut inte varit något fel på de människor jag mött och umgåtts med! Bara det att de har andra mål och tankar och sätt att leva sina liv. Man hör inte ihop med alla och den bekräftelsen jag trodde mig söka och som jag drömde om i unga år visade sig inte vara den jag behövde och kunde ta till mig.

Jag är ingen showmänniska! Jag gillar att få folk att skratta och det har varit mitt bränsle men det har förvanskats med tiden och jag blev en clown bland clowner. Ville bli sedd och respekterad men valde att belysa utseende, och ytligheter istället för mina inre egenskaper. Och den bekräftelsen jag fick var ihålig och smaklös…och jag förstod inte varför…

Så nu har jag valt att lämna en del av mina ”vänner” för de lärde känna en annan person som jag inte längre kan stå för, och lärde samtidigt aldrig känna honom. Inte deras fel….

Men samtidigt känner jag nu när jag försöker vara den jag är….att de inte är intresserade av det. Och istället för att sörja deras vänskap har jag nu insett att jag inte behöver den. För det var inte äkta.

Istället vördar jag de äkta vännerna jag har. Och ser fram emot att lära känna dem!