Om kärlek
Kategori: Allmänt
Då sitter man här igen. Och filosoferar. Klockan är halv två på natten och jag förbereder mig att åka tillbaka till båten för ytterligare två veckor. Det blir bra, jag behöver tänka på annat ett tag.
Som alltid när jag är hemma och ledig (nu är jag tydligen inte ledig enligt en viss far som skall förbli namnlös) så har jag gjort minsta möjliga och inte utnyttjat min tid varken åt kompisar eller annat. Har förvisso firat in det nya året, träffade en intressant person som visade sig helt ointresserad och slet med det ett tag. Det är jobbigt när man råkar ut för folks problem . När man försöker hjälpa men hur de, trots alla råd man ger, inte klarar att ta dem tills sig. Och hur man själv hamnar i kläm. Jag vet hur svårt det är när man fått sitt hjärta krossat men man måste försöka se ett mönster och sätta sig själv i första rummet så det inte sker igen….gång på gång. Jaja...jag önskar henne det bästa….eller snarare något bra…det bästa vore ju…
...mig!
Har suttit och betat mig igenom flera avsnitt av How I met your mother under denna ledighet. Älskar humor och välspelade komedier! Har på äldre dar märkt att jag berörs mer och mer av de scener som spelas upp. Kanske är det poängen och bara jag som är sen med att utveckla ett hälsosamt känsloflöde…jag vet inte.
Men nu sitter jag där och tittar, och slås av hur mycket jag längtar efter det där förhållandet igen. Tv-förhålladet! Finns det? Det verkar så enkelt….två människor möts…tycke uppstår…..de rätta sakerna sägs och görs….blickar möts….en första kyss under en regnig himmel . Omgivningar och väderlek som smälter bort under de där sekunderna då endast de två existerar. Finns det?
Jag HAR upplevt några sådana situationer i mitt liv. Dock kanske inte lika romantiska och välskrivna. Som när jag blev kvar längre på jobbet än jag sagt till om och möttes av en vettskrämd flickvän på vägen till lägenheten. Som omfamnade mig, grät och trodde jag blivit skadad på vägen. Hur vi stod där i gatlyktans sken och kramades och kysstes ,hur jag torkade hennes tårar och sa att allt var bra nu.
Hur jag efter föreställning, trött och hängig efter en dålig vecka, klev in i mitt sovrum bara för att finna henne där, sovandes i min säng efter att ha åkt från Stockholm till Göteborg för att överraska mig.
Soliga mornar och kvällspromenader, kyssar i medelhavet, blickar genom folkmassor, lätt beröring när ingen annan ser, spännande frustration och tillbakahållen glädje.
Kärlek.
Jag längtar efter det där mötet igen. Jag försöker vara medveten om tecknen så jag inte missar det när det kommer men slås av insikten att man aldrig missar…om det stämmer.
Men likt en musiker vars spelglädje sakteliga byts ut mot levebröd, letar man mer i sin ensamhet än man gjorde förr. När man borde slappna av och låta det ske. Inte syna de man möter för att avgöra om denne är Den rätta utan bara låta det ske…om det står skrivet så.
Men många rationaliserar bort kärleken, och många misstolkar känslor. Vissa väljer att tro på gränsen till inbillning av rädsla för ensamheten, vissa gömmer sig av rädsla för att bli sårade. Vissa nöjer sig….och vissa blir aldrig nöjda.
Jag längtar efter att få ge kärlek, att få kärlek. Att känna ivrigheten när telefonen ringer om jag misstänker att det är Hon. Till och med besvikelsen av en felringning, kanske även den korta men kärleksfulla utskällning en förälder får för att linjen upptas.
Långa samtal i sängen om absolut ingenting. Att fläta samman fingrarna när man, tätt ihop i soffan låter eftertexterna rulla på en film man knappt sett. Att ligga tysta och bara höra den andres andetag. Att kliva upp tidigare än man brukar och gå på stan, att känna stoltheten av att bli sedd av andra , tillsammans, och samtidigt inte vara medveten om deras existens. Att sakna henne när hon gått….och få ett sms bara minuter senare.
Att längta efter henne…att trösta henne….att finnas för henne…
att älska henne
Längtar efter det
...undrar vem hon är
