JesperJee

Att väcka de döva

Kategori: Allmänt

En mycket nära och god vän, tilika ex åt mig blev nyligen dumpad av sin kille. De hade varit tillsammans i tre år, bodde ihop  och hade även pratat om att köpa lägenhet tillsammans. Hon blev helt förstörd när han helt oannonserat berättade att han ville lämna henne. Vem kan klandra henne?

Problemet för mig var dock att jag vetat, nästan ända sen starten av deras förhållande, att han varit notoriskt otrogen mot henne! Han är en stekare men fördelaktigt utseende och mycket pengar. Mycket frestelser som han knappt ens försökte undvika.
 Men jag kunde inte prata med henne om detta, kunde inte säga som det var...pga min roll som ex-pojkvän. Hon ville aldrig lyssna och tog det som att jag "inte gillade honom".  Jag hörde henne säga vad han sagt till henne, och hans vänner säga vad han sagt om henne...och det var om inte omöjligt att tycka bra om honom efter det. Lögner och svek.

Det absolut värsta är att hon anklagade sigsjälv. Att hon varit en hemsk flickvän, att det varit hennes fel. Att det var synd om honom och att inget han gjort mot henne spelade nån roll, att hon älskade honom  fortfarande. Det är fruktansvärt att en underbar människa som hon skall nervärdera sig så. Sällan har jag mött någon som gett så mycket kärlek och omtanke som just henne, och att höra henne ta på sig hela skulden för att hennes kille varit ett svin, var oerhört frustrerande. Men hur skall man nå fram? Ibland vill folk inte lyssna...

Fruktansvärt att vissa människor behandlar andra människor så, och att vissa människor tillåter sig bli behandlade så. Hur kan man välja att leva i en sådan relation? Kanske blir det en drog, ett psykologiskt tortyrmönster, ett Stockholmssyndrom...och hur väcker man upp någon ur det? Om personen inte vill?

Hon är en av de absolut bästa. Jag önskar henne all lycka och vet att den finns för henne därute.


She never believed

And she never knew

But suddenly

The thruth revealed

Poor baby

Not again

When will your time come?

 

The soul can take

And only so much pain

When will her heart

Feel love again

Poor baby

Don´t feel ashamed

Your time will come

 

The good comes to those who wait

Don´t force the hand of faith

Time flies quickly enough

Don´t miss a thing

No need to rush my baby

Your time will come

 

Jesper Jee 2008


Parallellt universum

Kategori: Allmänt

Det är så skumt att känna att man inte lever i samma värld som andra. Hur man kan ha så totalt motsatt åsikt och smak som de flesta. Hur en persons utseende kan vara så totalt ointressant för mig medans de flesta andra tycker att det är helt utsökt. Hur en människas sångröst eller musikaliska förmåga kan vara, i mitt tycke, helt meningslös medans de flesta andra avgudar den. Hur folk resonerar helt idiotiskt över triviala småsaker som för mig inte ens är värda att lägga minsta vikt vid...


Men så kanske deras gröna gubbe är min röda också?

Villkorslös kärlek?

Kategori: Allmänt

Pratade med Henne idag. Vi pratar inte ofta. Men det behövs inte. Det har aldrig behövts. Vi har en speciell "kontakt" som är unik. Jag känner henne och hon mig. Behöver nån av oss prata så känner vi det. Så har det alltid varit. Sen vi träffades.
Jag undrar om jag kommer att älska någon så igen. Som jag älskade Henne. Ren, fullkomlig, okomplicerad kärlek.
En person sa till mig för inte alls länge sen, att det inte fanns något som "villkorslös kärlek". Att det alltd skulle finnas något man skulle behöva ändra på hos sin partner, eller hos sig själv. För att det skulle kunna fungera. Att "villkorslös kärlek" dog ut med tonåren. Att jag var naiv som tänkte så. Men så naiv är jag inte.
Jag förstår och accepterar att man måste kompromissa i en relation. Man är inte alltid i fas och man måste ge efter ibland. Kanske rent av ge vika, för den andras önskemål. Men det betyder inte att kärleken inte är villkorslös.
Det jag menar med villkorslös kärlek. Den kärlek som jag upplevde med Henne, den enda person jag upplevt detta med. Är att vi hade lika värderingar, men olika livstil. Men jag behövde inte ändra på henne för att älska den hon var. Jag vet att hon säkert föredrog skjortan i byxorna, medans jag aldrig har skjortan nedstoppad. Detta var aldrig ett problem för henne. Jag sa en gång att jag ville raka mitt huvud. Hon skakade på huvudet och sa att hon inte ville det för att hon inte tyckte det var snyggt, men tillade att, om jag verkligen ville göra det så var det upp till mig.
Ett annat par jag pratat med berättade att de köpt två olika madrasser till sin säng. Han föredrog en hård madrass medans hon ville sova mjukt. Så de köpte varsin. Ingen behövde ändra sig och båda blev lyckliga, tillsammans.
Anledningen till att så många par skiljer sig är många. Man kan växa isär, kärleken kan ta slut, yttre faktorer kan tära. Men jag tror att det främsta skälet är, att så många människor förställer sig för den andre, för att vara perfekt för den andre...tills det blir ohållbart. Man orkar inte hålla uppe fasaden längre. Blir bitter, bråkar om småsaker, vad man fått ge upp för den andra. Något som den andre aldrig fattat då det aldrig varit något problem tidigare. Men som nu blir droppen som får bägaren att svämma över. Så varför låtsas?
Med Henne behövde jag aldrig låtsas. Jag var och är långt ifrån perfekt, men hon älskade den jag var. Tog mig med alla fel och brister. Var långt ifrån nöjd med alla mina sidor, men älskade helheten! Är det inte det som är poängen? Att inte förställa sig? Att inte gå in och försöka ändra på någon. Är det för mycket som inte stämmer skall du inte vara med personen. Men då älskar du inte den personen heller. Älskar du den personen, bryr du dig inte om den vill ha rastahår eller vill se dansbandskampen istället för CSI.
Villkorslös kärlek innebär att vilja vara allt man kan vara för den andre, utan att bli någon annan och utan att behöva vara någon annan. Men att villigt göra uppoffringar för att skapa gemensam lycka.
Villkorslös kärlek finns! Jag har upplevt den!  Alla som inte tror på den tycker jag synd om...
du vet vem du är!