JesperJee

Så gick jag på den igen. Jag som väntat länge med att utsätta mig för kärlek. Mycket på grund av just svek och misstro.

När jag mötte S hade jag haft ett helvete med en massa saker som rasat omkring mig. Slitna nerver efter en repperiod som varit fruktansvärt tung och en massa huvudbry som nu kulminerat. Men när jag mötte henne verkade allt lösa sig....till en början.

Jag kände det som jag hittat allt jag någonsin sökt i en kvinna. Vacker, kärleksfull, intelligent och rolig. Fantastiskt sex och en fantastisk kropp. Och det bästa av allt var att hon verkade vara djupt förälskad i mig. Kunde inte fatta min lycka.

Men sakta kröp saker fram som oroade mig. Jag försökte lyssna och anpassa mig. Kanske gjorde jag det för mycket. Kanske borde jag blivit förbannad och sagt ifrån mycket tidigare. Kanske borde jag gått ifrån henne tidigare.

Men hon verkade så perfekt! Jag var så lycklig när vi hade det bra. Och till slut kapitulerade jag totalt och tillät mig älska henne. Och det var fantastiskt!

Såhär i efterhand kan jag så tydligt se att det inte var som jag trodde. Hon älskade mig aldrig. Visst hon försökte intala sig själv och mig att hon gjorde det, precis som hon intalat sig själv en massa andra saker. Men sanningen kommer man aldrig undan. Och man mår aldrig riktigt bra av lögnerna och fantasin. Men jag trodde henne och blev svårt lurad.

Såhär i efterhand ser jag att hennes sätt att leta fel, leta efter problem var hennes otrygga själs sätt att försöka skapa en fantasibild av vad som verkligen var, att ställa sig utanför för att kunna anpassa sig och skydda sig själv. Hon vill ha något stabilt och vackert men vågar inte, kan inte....Det är så synd. För jag ville vara den som hon slappnade av med....och kanske var det en av anledningarna till att jag lät det gå så långt som det gjorde. Hon vet inte vad stabilt innebär. Det kommer inifrån först - att  blir lovad en ring, att dela lägenhet, att ha jobb, pengar, skönhet....gör en inte stabil.

Så ofta drogs det upp saker som blåste upp till bråk. Jag har så svårt för bråk. Så i längden blev jag stressad av tanken på att resa till henne. Drog mig för att höra av mig. För jag kunde aldrig veta hur det skulle gå. Aldrig vara säker på om det jag sa och gjorde var bra eller dåligt. Sakta men säkert började jag må sämre. Och det märkte hon ...

Men såg ingen egen del i det....

Såhär i efterhand ser jag det tydligt. Hur hon varit så vansinnigt deprimerad precis innan vi träffats för att ett tillfälligt förhållande gått i kras. Hur hon plötsligt blev vansinnigt kär i mig, hur hon frågade mig efter hon gjort slut första gången om jag träffat någon ny, trots att det bara gått en vecka. Hur hon kallat mig sitt livs kärlek bara för att vara tillsammans med ytterligare en ny bara någon vecka efter mig.

Hon har ingen uppfattning om tid och verklighet. Och det tyder på att hon inte heller kan älska, inte djupt och sant, inte äkta. Hon kan få kickar, rushar som en missbrukare så hon söker dem. Men hon rasar lika fort efteråt. Och då behöver hon något nytt.

Det gör mig så ont att jag tillät henne mitt hjärta. Jag har så svårt att lita på folk, så svårt att slappna av och älska och låta mig älskas. Jag har varit hårt drabbad av människor som behandlat mig dåligt. Jag har alltid garden högt. Men hon fick mig att släppa den...

Och sen krossade hon mig värre än någon någonsin gjort.

Jag vet inte om hon tänker på det, vet inte om hon förstår. Troligtvis är jag ett kapitel som hon glömt redan. Troligtvis lever hon så snabbt att ingenting fäster sig. Snabba kickar.

Hon tyckte jag var elak mot henne det sista jag skrev. Jag var arg men inte elak. Hon kan inte se verkligheten i det hon gör och har gjort. Och även om hon inte vill så blir hon en otroligt självisk människa. För hon släpar människors känslor efter sig. Förstår inte hur det funkar....för hon funkar inte själv. Man kan inte gå från att älska en till en annan på bara ett par timmar, dagar, veckor.

Hon går vidare - men står samtidigt helt stilla. För hon kommer ingenstans som hon gör och lever. Bara flyr, från en hamn till en annan, till den som ger henne mest, inte kärlek utan bekräftelse, den snabba kicken hon inte får nog av. Och de som står och skakar av sorg i hennes spår ser hon inte längre, tänker inte på. För allt som betyder något är hennes eget...

Denna nya kille kan säkert erbjuda henne en lägenhet, sambo, inom en väldigt snar framtid. Hon kommer tro att det är det rätta. Han kanske inte heller ser henne för den hon är, inte ännu om någonsin. Det är lätt att bli förblindad av ett utseende, en kropp. Kan man ignorera sanning för lust kan det hålla i längden. Många har lyckats förtränga saker över tid. Det är inte min sak att sia om längre.

Jag tycker synd om henne för jag vet hur hon mår, jag vet vem hon är och jag ser vad hon gör.

Tyvärr visste jag inte att jag skulle bli ett offer ....trodde jag kunde hjälpa henne och finnas där när hon tillät sig falla.

Men jag hade fel. Hon vill vara tuff och stark. Hon vill vara osårbar . Och jag vill nu bara överleva...