JesperJee

Bitterbloggen

Kategori: Allmänt

Man är lite schitzofren. Å ena sidan vill jag vara social, skratta underhålla och ha kul. Ser ner på folk som bara kan ha kul genom alkohol etc. Å andra sidan gnäller jag över andras eskapader på fyllan. Folk som roar sig, går ut flera kvällar i veckan och tar en massa, i mitt tycke, meningslösa bilder på till synes meningslösa aktiviteter. Står och har rent ut sagt tråkigt när jag är ute själv. Ser nästan ner på människor. Som egentligen bara har roligt. Vem är det egentligen som är en förlorare?

Jag har inte "my act together"! Många av dessa människor som super ner sig, festar loss och beter sig idiotiskt har en plan med livet. De har fasta jobb. Arbetsmoral. Är drivna och får saker att hända.De unnar sig lite verklighetsflykt och vem kan klandra dem?  Själv sitter jag och bara slarvar bort mitt liv. Har inga planer och ibland, inte ens nåt hopp. Är bara bitter och grinig. Känner mig gammal och misslyckad. Dum och...trött.


Undrar hur många nykterister det finns bland alla uteliggare i Sverige. Är förmodligen inte bara folk med drogproblem som hamnar på gatan. Säkerligen är det flera som förlorat jobben och haft svårt att få nya, räkningar som hopat sig etc. Sen har de hamnat där...på gatan. Kanske var de precis som jag. Folk med drömmar och tankar men ingen självbevarelsedrift. Intelligenta men lata. Borde jag vara orolig?

Jag är inte den person jag vill vara. Vill vara positiv och glad. Omtyckt och efterfrågad. Istället är jag bitter och negativ och anses bland flera vara "svår att arbeta med". Folk blir less mig och drar sig för att höra av sig...Inte kul. Det enda som får mig att tänka att det kanske inte riktigt stämmer är att jag funderar mycket över det. En riktig skitstövel tänker väl inte på sig själv som en skitstövel. Eller?

Men jag är ingen grupp människa. Har aldrig varit. Ingen i min familj är det. Skillnaden är att jag i större delen av mitt liv försökt passa in. Försökt anpassa mig samtidigt som jag försökt vara orginell och speciell. Det funkar inte och kanske är det därför jag är bitter. Borde bara försöka skita i vad andra tycker. Och inte ägna energi åt att klaga över folks vanor när de själva bara är som de är.

Min bror är egentligen den person jag ser upp till mest. Han har gått igenom så otroligt mycket, betydligt mer än någon människa behöver gå igenom under en hel livstid. Livet har inte  varit rättvist och han har alla ursäkter att vara bitter och förbannad. Men det är han inte...

Min bror har aldrig försökt passa in. Många skulle säga att han inte gör det heller. Han ÄR ett orginal. Så otroligt stolt och imponerad över hur han alltid varit den han är. På gott och ont. Önskar jag hade samma mod och anda som honom. Går sin väg och gör sitt, på sitt eget sätt. Beundrar honom för det.

I en perfekt värld hade jag egentligen bara velat sitta på en bergstopp och meditera hela dagarna. Andas frisk luft, leva av skog och mark. Njuta av livet..på ett existensminimum. Bara ha så jag klarar mig och vara nöjd.

Men jag vill ha kläder, en familj, resa, pengar....och jag vet inte vem jag är. Känns som jag är för gammal för att ta reda på det nu...har jag tid?? Går allt detta att kombinera?

Måste studera min bror. Han lever som han lär. Jag lär....men lever inte.

Får bli ändring.




Inspiration

Kategori: Allmänt

 

Nu sitter jag här och tänker igen. Hur kommer det sig att vissa människor kommer på bra ideer som de slutför med lyckat resultat? Hur kom de på detta? Vart kom det ifrån? Hur tog de ideen vidare??

 

Jag är ingen dum människa. Vissa skulle tillochmed kalla mig intelligent. Ändå sitter jag här utan en endaste idé om vad och hur jag skall göra med mitt liv.

Kollade på American gangster igår.Grym film! Based on a true story. Denzels karaktär Frank Lucas startade ett knarkimperium from scratch och blev rik och mäktig. Blondinbella bloggar om absolut ingenting och blir rik och berömd. En rätt medioker svensk sånggrupp skapar jobbtillfällen och får släppa en skiva som det tillochmed görs reklam om i TV!?! Hur? Vad skiljer dessa människor från mig??

Är det självförtroendet det hänger på? Slumpen? Kontakterna? Att vara rätt i tiden med rätt idé på rätt ställe?

 Såg Carrot Top på youtube (standup komiker från USA som använder sig av rekvistia i sin show 

 

 

Han ser onekligen lustig ut och folk skrattade åt honom (av fel anledning) när han dök upp. Nu är han en av de mest framgångsrika underhållarna i LasVegas!! Hur kommer dessa människor på det där lilla extra och vad får dem att kämpa vidare och lyckas?

 

Kanske är det tryggheten det sitter i. Man skall inte vänta på inspiration utan i lugnet föds den. Jag har många ideér men vet inte hur jag skall sätta dem till verket. 

Blir intressant att se vad som komma skall.

Kändiskap = Fantasivärld

Kategori: Allmänt


Läste för ett tag sen att en tidning frågade sig varför Måns Z inte satt en ring på Marie Serenholts finger ännu. "Kan det vara så att han har ett alldeles för späckat schema just nu med skivsläpp och melodifestival?" Måns tittade på Marie och myste så en förlovning kan inte vara allt för långt borta.....
 
 
Nu är ju båda dessa "artister" under 25 år och har knappt varit tillsammans i ett halvår så varför skulle de förlova sig? Redan??
 
Åandrasidan fungerar inte kändisvärlden som den verkliga världen. Unga människor som numera kan bli kända via dokusåpor höjs till superstjärne status på blott ett par veckor, bildar en fanbase som håller dem flytande ytterligare månader kanske rent utav år efteråt. De får uppmärksamhet, tidningsrubriker, pengar, skivkontrakt, sponsorer, TV-tid. De själva tror att de är stjärnor och vad värre är....folk runt om i landet tror det. 
 
I kändisvärlden förlovas det till höger och vänster, skrivs spaltmetrar om storleken på ringen och maten som åts på restaurangen vid tillfället,
 
Jag tror att verklighetsuppfattningen förändras grovt när en människa får för mycket uppmärksamhet. Kan tänka mig att
Måns Z säkert överväger att förlova sig med Marie mycket pga att han omedvetet vill se rubrikerna.
Hade han varit Måns Z-Teliaanställd hade det nog setts med mer seriösa ögon. Folk hade tyckt det var på tok för tidigt, att de var för unga etc. Men bara för att de båda är kända ses det på med förtjusning.
 
 Till Måns försvar är det inte hans ord ang.förlovning utan tidningens".
 
Men jag kan tänka mig...att många nyblivna "kändisar" funkar så.
 
Det finns flera olika sätt att se på detta fenomen. Att det föds så många "kändisar" numera. Man kan tycka att det är kul att så många unga får en inträdesbiljett till sina drömmars mål, en chans till lycka som många andra får kämpa i år för att uppnå.
 
Jag har svårt att se det på det viset.
 
Sverige har länge haft ett bra rykte i musikvärlden. Det finns oerhört många bra musiker och artister i vårt land. Det är dessa musiker som tjänar minst jobbar mest och som kan passera dig helt obemärkt på gatan. De har jobbat hårt och brinner för sin konst.
 
Nu är de reducerade till bakgrund för de unga tonåringarna som fått sina 15 minuter i TV, med rätt frisyr stylat av "rätt" stylist som vill få sitt namn nämt i TV för att locka kunder. Unga sångare och sångerskor i "rätt kläder" från företag som vill öka försäljningen med sitt märke i rutan. Tidningarna skriver om dem för att öka upplagan. Cash is king. Och det förstör vårt goda rykte i musikvärlden! Folk köper bara skivor med dessa produkter som de sett på TV.Skivbolagen vet det och vill man som musiker försörja sig får man bara anpassa sig och spela med ( ursäkta ordvalet )
 
Och folk köper det! Sakta men säkert byts kraven på kvalite ut mot något annat.När folk kommer fram till mig efter en föreställning och lovordar mig och mina kollegor, lyrisk efter det han/hon har sett, och sedan avslutar med: "-Ni skulle kunna platsa i IDOL!!" Då är det något fruktansvärt fel med folks musikaliska grundsyn!! Och tro mig!! Den repliken kommer OFTA!!!
 
Missförstå mig rätt....jag hade gärna tagit en guldbiljett till lyckan. Kanske borde jag vara glad för deras skull. Men. Problemet med folk som inte fått kämpa sig till berömmelse är att de inte är tillräckligt  tacksamma och ödmjuka! De fattar inte heller att det är företagen som styr. Utnyttjar dem! Men de är unga och lever i en fantasivärld där de är de idoler man själv drömde om som barn. De lever livet och livet leker! Och sakta förändras verkligheten. Snart kan mediokra Idolartister ses som våra stora. Medans de som verkligen kan något får sälja sina tjänster för att föra fram dem. Och den vanlige mannen fattar inget...
 
Tragiskt!
 
 
xxx 
 
Däremot har jag bara gott att säga om unga standup komiker som tex. Björn G och Soran I bland andra. Folk som skriver sina egna material och levererar varje gång de ställer sig på en scen...utan rök, ljus, kläder och scenshow. De förtjänar att hyllas för det arbete de gör... Kanske har Cash inte blivit king i den världen just yet. 

SJ = Satans Järnväg???

Kategori: Allmänt

g vill passa på att applådera SJ.s fullständigt geniala idé att låta någon utforma dessa extremt osköna vagnar! Bara ett ondskefullt geni kan lägga så mycket tid och pengar på att placera vinklar och hakar på ett sådant sätt att var och en passagerare omöjligen kan sitta bekvämt en längre sträcka. Detta måste vara ett led i att få folk att köpa de dyrare mer exklusiva biljetterna, kupeér i ligg vagn etc….

 

Fästen för trappstegar, mellan rum mellan ryggstöd och vägg….det drar från fönstren, borden är liiite för höga att luta sig mot….nackstödet går inte att rubba så är man inte skapt efter den mallen får man sitta som en häger i sätet hela resan…

Pure genious!