JesperJee

Nu har jag snurrat till det igen…Känner hur jag tappar fotfästet alltmer på det sätt jag är så van vid vilket vill säga att jag alltmer framstår som en oseriös fånig person och inåt sett får mer och mer ångest. Förstår inte varför det skall blir så…

Visst, jag  får bättre och bättre kontroll över dessa situationer och de kommer allmer sällan. Fast det är alltid lika jobbigt och steget tillbaka till den lätta verkligheten känns alltid lika stort. Tungt!

 Det var länge sen jag stod och höll i pillerburken. Över ett år sen kanske till och med två…Har ännu inte behandlat mig själv och det känns bra. Troligtvis kommer jag inte behöva det heller. Kan aldrig riktigt sätta fingret på vad det är som startar detta. Julen, det nya året, arbetet, jag… Är det bara sömnbrist eller finns det något mer? Kanske är det så enkelt som en oro inför framtiden. Får jag nånsin veta?

Träningen går fortfarande riktigt bra. Även om det är tungt att gå till gymmet så tar jag mig ändå dit. Det hjälper mig att jag har den rutinen. Men det känns konstigt att den numera relativt bitiga killen i spegeln mår som han gör egentligen och att ingen kan se det. Att han kryper längs väggarna och undviker folks blickar. Orolig och ängslig som drar sig för att träffa folk och tänker för mycket. Det som folk kanske ser är en sammanbiten kille som verkar otrevlig och dryg istället. Svårt att säga…

Min påtagliga ”sex-humor” har också snart backfirat totalt då folk tar mig på allvar och antingen ser mig som en sexgalning eller en barnslig femtonåring (vilket basically är samma sak!) eller  tror att jag är intresserad och söker kontakt. Något som sen leder till att jag drar mig undan ännu mer…

Att skämta om sex har alltid varit den enklaste formen av humor eftersom de flesta om inte alla kan relatera till det så därför är den lätt att tillgå. Men nu har jag kanske tagit det för långt . Människor missförstår…Kanske har det med min självbild att göra återigen…Jag tror att det är så uppenbart på skämt medans det tydligen inte ses så utifrån.

 Tycker inte om den bild folk verkar få av mig….

Allt jag vill är ju egentligen att träffa någon, bli förälskad, kär och kanske till och med älska. Men jag drar mig för dessa situationer. För mycket har gått förlorat och så mycket smärta har gjort mig kall och cynisk, rädd….Jag vill bli accepterad och har för ofta fått höra att det jag har inte räcker. Det enda jag är säker på där är att de har fel! Men ibland känner jag att tiden rinner iväg…

Kanske är det också därför ångesten gör sig påmind nu. Återigen dags att rensa i systemet, komma tillbaka till verkligheten, MIN verklighet! Jag var ju på ett väldigt positivt plan för inte alls längesen. Men gamla demoner gör sig påminda igen. Ord som sårat tidigare, ord som väckt tankar. Situationer som uppstått… Ord som jag lärde mig ignorera efter många om och men….men som man ibland frågar sig själv ”tänk om de har rätt?”

Jag vill tro att det är ok att vara  annorlunda eller bara kanske inte som andra. Någonstans VET jag att det är så. Det handlar väl bara om att vara nöjd med den man blivit och inte ifrågasätta så mycket.  Men går det att vara självsäker och samtidigt realist? Kanske….

Jaja, svackor e svackor, efter regn kommer solsken. Alla har sina problem och där man själv sitter kan man gång på gång se vänner , bekanta och gamla ex rusa huvudstupa in i bergväggar som bara på sikt kommer att skada dem utan att  man kan göra något för att hjälpa. Men de provar och lär förhoppningsvis av sina misstag,, så småningom. Jag borde själv kasta mig ut….egentligen är det väl det jag gör. Fast ångest syns inte….och ibland tror jag jag önskar att den gjorde det så folk kunde lära känna mig. Veta varför jag agerar som jag gör eller säger det jag säger… Inga fler missförstånd.

Efter regn kommer solsken. Är inte uträknad. Ses på beachen…

Då var vi där igen….nytt år nya möjligheter. Har länge känt att det är på G, att dörrarna eller fönstren är på väg att slås upp. Så länge har jag varit fast i samma negativa hjulspår, så pass att dess negativa rutiner har blivit en konstig slags trygghet att luta sig mot.

Alldeles för länge har jag gått och bittert puttrat om missade chanser och ”förlorade ägg” , liksom givit upp innan jag ens försökt. Men nu börjar det hända saker.

Det började egentligen redan förra året. Träningen började för en gångs skull ge resultat. Axlarna värkte inte längre, blev tyngre och starkare, piggare….mådde bättre. Börjar se nånslags ljus i tunneln. Visst, jag har svårt att till fullo lita på att detta ljus inte bara är ett mötande tåg eller en meteorit på väg att slå ner mig i skorna. Men nånstans börjar det positiva väga över det negativa. Känns bra…

Nu vet jag inte helt vad jag skall göra av mitt liv. Mitt ”nya” liv. Enligt min far kan jag bli vad jag vill. Det stämmer säkert. Känns bara ibland som att jag inte har några idéer. Det var ju därför jag startade denna blogg….för att komma igång med mitt skrivande igen. Men ändå lyckas jag bara åstakomma ca en blogg i månaden. Detta måste det bli ändring på. Är det så viktigt egentligen att varenda text man skriver har livsförändrande substans?? Ser man bland de allra flesta bloggar så är det tydligt att så inte är fallet.

Det funkar ju så som med så mycket annat. Babysteps.

Träning :Tränar du lättare får du bättre kontakt med muskeln och då ger det mer än att träna tungt och fel. Nåt man inte fattade när man var yngre.

Sång: Skriker du upp på de höga tonerna direkt med full kraft blåser du ut rösten, blir hes och kan sen inte sjunga samma toner nästa dag. Men tar du inte i lika mycket och slappnar av mer…kommer du inte bara upp utan kan även fortsätta nästa dag.

Skriva blogg: Behöver inte skriva mycket och egentligen om så tunga grejer. Många bäckar små så kommer jag nog igång med skrivandet igen på sikt.

En vis man sa en gång till mig att jag borde skriva ner mina mål på papper för annars skulle jag inte få något gjort. Har aldrig gjort detta men tänkte faktiskt pränta ner en del här och nu. En slags lista för 2009 och framåt. Here goes:

Jag vill skriva en bok. Har två bokideer och behöver bara komma igång. Tid finns. Återigen är det lite fråga om motivation men…jag vill verkligen göra det. Om än kanske bara för min skull…men drömmen är ju att få ge ut något än dag.

Skulle även vilja ge ut en fotobok. Köpa en riktigt bra kamera som jag lär mig utan och innan. Ta bilder av ansikten och kategorisera dem. Ansikten är oerhört fascinerande om man tittar noga. Speciellt hur lika många är…utan att man egentligen förstår varför.

PT-utbildning. Har alltid tränat men sällan bra. Nu har jag ökat från 67 kg till 81 (dagens  invägning ) och allt bara för att jag börjar träna ordentligt samt tänkt på min kost. Skulle verkligen kunna tänka mig att jobba som PT. Kul jobb, man får träffa människor samt lära sig mer om och träna. Helt klart en ide för framtiden.

Få igång mitt jazzprojekt. Tycker det är tråkigt att grabbarna försöker få spelningar och sen när de fixar något så kan jag inte ta dem! Vill verkligen att vi skall få sätta igång snart.

Jobba i en musikal. Får se vad auditionen till Hairspray leder till. Hade varit enormt kul att få testa innan man blir placerad i gubb facket. ( jaja…men det går allt snabbare, snart sitter man där!!)

Sen har vi allt det andra. Hitta min stora kärlek, flytta ihop leva lycklig i tvåsamhet och allt det där….Jag längtar verkligen efter att ha någon vid min sida när jag vaknar.

Bara ett par av de saker jag vill åstakomma inom en snar framtid. Känns bra att ha mål som känns realistiska och än bättre att ha energi och lusten att ta itu med dem!!

2009 blir grymt!

Kram på Er!