JesperJee

Det är intressant när man överblickar livet man levt och hur tiderna förändrats. Som barn och tonåring hörde man mycket från de äldre om hur underliga kläder och frisyrer man hade. Hur underlig musiken man lyssnade på var. Minns min farmors bestörtning när jag, en kille, hade piercat öronen och låtit håret växa axellångt ”som en tjej”.

Tänkte aldrig över huruvida jag själv skulle börja ifrågasätta nya seder och bruk, mode och musikstilar. Men nu sitter jag här och inser att så mycket har förändrats de senaste 20 åren….och mycket av det kan jag inte förstå.

Vissa saker är givetvis till det bättre. Idag höjer man inte nämnvärt på ögonbrynen om två gaykillar dejtar i tv. . Det sitter en färgad man som president i USA vilket är ett stor framsteg som knappt ansågs realistiskt för bara ett fåtal år sedan. Jag är väldigt tacksam för att jag slipper spola fram ett kassettband för att hamna på min favoritlåt och att jag kan föra över pengar via telefonen. Mycket är bättre...

....men mycket, mycket kan jag bara inte förstå eller acceptera…

Jag kan inte förstå hur den nya generationen kan uppmärksammas så oerhört för sitt bloggande och samtidigt vara allt annat än skrivkunniga. De är unga och har inte mycket att komma med men tjänar stora pengar på att skriva om banala saker som omöjligt kan intressera någon.

De stavar fel och bygger meningar som blinda skulle bygga hus men lyckas ändå få flera hundra tusen läsare och lukrativa reklamkontrakt. De pendlar istortsett mellan datorn och festande och försörjer sig på detta. Och tyvärr har denna taskiga svenska även nått våra allra största dagstidningar! Dagens journalister skriver så dåligt att det gör ont i mig att läsa men de sitter ändå där de sitter.

Någon sa att det bara var en del av språkets utveckling. Jag håller inte med! Jag tycker det är tragiskt…

En annan sak är musiken.

Här kommer jag verkligen att låta som en gammal stöt. Men när jag växte upp var det vackra melodier och sångare som verkligen verkligen kunde sjunga!! Man köpte skivor med artister som verkligen förtjänade det!

Idag är det enda sättet att tjäna pengar på musiken att ställa upp i någon såpa a la Fame Factory., Talang eller Idol och hoppas på att få en chans på melodifestivalen därefter. Skivbolagen letar inte efter begåvning länge, de letar efter söta ansikten och cool look som kan locka unga lättpåverkade människor att köpa musiken.

Och masshallucinationen uppstår när dessa människor visas upp i tv. Folk köper det!! De tror automatiskt att det de ser på tv är av värde. Att en sångare har lyckats  och är duktig för att de syns i rutan. Förr var det verkligen så…men i Sverige, idag? Ytterst sällan….

Många duktiga sångare och sångerskor får hanka sig fram i bakgrunden av dagsländorna. Äkta artisteri och konstnärligt skapande kvävs i sin linda, drunknar i en syrefattig bransch som enbart styrs av profithunger. Och det värsta är….att både artisterna och de som köper musiken…tror att det är kvalité!! Att det är äkta…

Nu frågar du dig; ”men om artisterna tror på det de gör, och de som köper det gillar det….är det inte då det som är det rätta?”

Jo …så kanske det är….men det betyder att tiderna och smaken  har förändrats….och enligt denna observatör….till det sämre.

”börjar med att säga att denna text går in på djupet och hårddrar. Ingen man och kvinna är lika och jag vet detta. Men när jag nu skriver skriver jag om instinkter från vår första dag då vi var mer djur än människor, saker vi aldrig kommer ifrån. En del partier i texten kan verka nedlåtande och förnedrande men återigen, jag generaliserar”

För flera tusentals år sedan var det en naturlag som stod över alla andra- Den starkaste överlever! Den som kunde försvara sig, var tuff nog att utstå kyla och olika väder samt kunde jaga var den som klarade sig bäst. På samma sätt var det givetvis tvärtom med motsatsen. Den svagaste klarade sig inte alls utan dog till följd av svält, sjukdom eller annat.

På detta sätt bildades grupper. Kvinnorna på den tiden valdes ut alternativt valde den starkaste mannen. Som kunde erbjuda skydd och mat. Så de olika graderna i samhället baserades på olika grader av styrka.

Vidare nu. Sakta utvecklades vi. Vi kom på sätt att klä oss, förvara mat, samt olika bot mot sjukdomar och krämpor mm. De svaga klarade sig allt bättre. Fortfarande var den starke mannen dominerande i samhället. Kvinnorna fortfarande dragna åt det hållet för trygghet innebar kraft och styrka.

Den svage mannen kunde inte bidra till samhället med varken mat eller skydd. Kunde inte jaga eller kriga, inte jobba hårt. Så det han fick göra var att bidra med historier eller idéer. Uppfinna saker som var till gagn för byn….bevattningssystem, medicin, arkitektur osv.

Sakta började den svage mannen stiga i graderna. Fortfarande inte attraktiv kroppsligt för en kvinna. Men han insåg att han kunde ta betalt för sina tjänster. Med rikedom och välstånd vann nu den svage mannen mark. Och det som tidigare innebar trygghet…började nu väga över åt pengar snarare än fysisk styrka.

Samhället började nå en jämn nivå. Fortfarande drogs kvinnan till det som var tryggast…och instinktivt var det styrka ….men hennes hjärna började tala om för henne att det fanns annat som var viktigt. På så sätt kunde par bildas beroende på vad som fanns att vinna på det. Ekonomiskt välstånd var nu den huvudsakliga basen för framgång .

Den fysiskt svage mannen började nu framställa medel för den starke mannen att bli starkare och samtidigt hjälmedel för eget beskydd. Vapen, droger, fordon.  Krig utkämpades mindre och mindre på den starke mannens villkor utan mer och mer med hjälp av den svages. Man slutade slåss för hand och krig vanns istället av den som hade kraftfullast artilleri. Den svage mannen  tänkte ut strategi..och sände ut den starke mannen i fält. Nu var rollerna ombytta.

Ännu längre fram. Nu har det gått så långt att rikedom blivit den drivande kraften bakom nästan allt. Den ”svage mannen” dominerar världen med regler, lagar, papper som måste skrivas under, skatter och tullar. Alla tekniska framsteg som vann mark åt de mindre lyckligt lottade för flera tusen år sen hotar nu att förstöra såväl vårt samhälle såväl som vår jord. Vi piskar oss själva utifrån med osynliga krav, vi bränner jorden. Vi  mår dåligt på insidan och vi förgiftar planeten. För vi har ingen kontroll längre!

Fortfarande , instinktivt vill kvinnan ha mannen. Alfahannen. Hockeyspelaren som med stor osmidig kropp ignorerar henne men köper fina saker. Som inte kan höra vad hon säger fastän han lyssnar (med halvt öra) Som behandlar henne som en vara….men som beskyddar henne.

Den svage mannen som lyssnar, känner och empatiserar. Förstår. Han tilltalar henne på ett plan…men i botten är hon inte attraherad av honom. Hon kommer fantisera om den muskulöse hårde man som ser henne som försvarslös.

Jag generaliserar här jag vet det. Min poäng är denna: vi KÄNDE förr, i ett syfte, och har nu rationaliserat bort våra instinkter. Kärlek tänks fram….den tänds inte längre. Relationer uppstår och byggs på felaktig grund och raseras lätt men oundvikligt.

Vi pratar om utveckling. Min åsikt är att det rör sig om avveckling, förväxling och förvirring…Och vi mår inte bra.

Tankar skall vara ett stöd inte ett måste. Kärlek skall inte läggas lock på för att den andre är av fel börd, långt borta, har lägre lön, fel skor, fel klädsel…Människor måste börja inse vad som är viktigt och inse att vi skapat ett beroende av saker vi inte har behov för.

Artens överlevnad och kanske även slutgiltiga fall …..kommer att komma inifrån. Inte som en blixt från ovan eller en missil från ett annat land. Vi känner vart felen ligger….men tänker för mycket. Dövar med medicin, provar komma på andra tankar med terapi, suddar ut med hjälp av sprit…

Frågan är nu, sitter du för djupt fast i ditt beroende, är du för bekväm för att ta dig loss?

Är du nöjd? Eller kommer du handla.?

Sanningen kommer alltid kännas och aldrig att blekna…