Artist vs kändis?
Kategori: Allmänt
De senaste åren har det i sanning skett något märkligt i Sverige och världen.
Kanske är det precis samma sak som när tiderna förändras och nya generationer tar vid. Kanske är det precis samma som när mina föräldrar tyckte till om saker jag gjorde i min ungdom som de inte kunde förstå, som hur det är fullt möjligt att svara på en fråga medans man sitter i telefon, samtidigt!?! Mina föräldrars generation kan inte göra detta utan att bli irriterade för de kan inte koncentrera sig på två saker samtidigt. Vi är dataspelsgenerationen som lärt oss detta.
Kanske är det bara så att jag som är över trettio inte begriper dagens musik . Kanske förstår jag inte dagens sätt att skriva. Kanske har ribban sänkts för vad som är kvalitet….kanske har den ändrats.
Men…det är inte mindre tragiskt.
Nu bor jag i Sverige. Jantelagens förlovade land. Vi som inte vill tycka till, sticka ut eller utmärka oss. Vi som hur mycket vi än anstränger oss bara kan nå internationella höjder om vi lämnar landet. För i Sverige intalas vi att vi duger. Och blir belönade för det…även om vi egentligen inte är något speciellt.
Förr i tiden när band startades var det ungdomar som övade i timmar och slet på olika gigs och utvecklade stil och talang som sedan kanske upptäcktes av bolag som satsade pengar på dem och så småningom gjorde dem kända ute i landet. Välförtjänt och rättvist.
Visst har branschen alltid varit mer eller mindre korrupt men det var ändå i de allra flesta fallen talang och kvalité som sålde. Visst har det blivit svårare att vara orginell och nyskapande. Elvis blev trots allt Elvis för att han var gränsöverskridande och gjorde något nytt. Beatles likaså, Madonna, Michael Jackson. Men otaliga artister efter dessa har lyckats göra sig ett namn baserat på talang och kvalité, genom originalitet, hårt arbete och en gåva. Som det skall vara med andra ord.
Men det har ändrats. Idag är det svårt att sälja musik. Kan inte sätta något exakt datum för när det började. Men att skapa en produkt blev vanligare och enklare för skivbolagen än att hitta en genuin artist. Och i och med skapandet och framgången med den första produkten, startade en olycklig kedjereaktion som nu håller på att förstöra/förändra allt.
Jag har skrivit det förr. Numera gör skivbolagen det de kan för att kontrollera marknaden. De styr melodifestivalen, har sitt finger med i alla tv-sända talangjakter. Genial produktplacering som det svenska folket tror de styr. Sanningen är att det är uppgjort från början. Egentligen spelar det heller ingen roll. Folk tror på det de ser i tv!
Det kan inte handla om smak. Ren och skön sång måste alltid gå före falsksång! Bra melodier och texter MÅSTE väga tyngre än nonsens….eller?? Men det verkar inte så längre. Och alla blir i slutändan lidande av detta.
Låtskrivarna som tjänar mest harvar på med samma ackord och tomma texter. DE utvecklas inte. Folket som köper musiken blir fördummade och sinneslöa, artisterna får så mycket oförtjänt ros att de börjar tro att de faktiskt har något att tillföra.
Idag skapar vi kändisar som sedan kan göra i stortsett vad somhelst och komma undan med det.
Istället för tvärtom. Som det bör vara.
Här kommer det något som nästan gör ont för mig att skriva. Alla ni som känner mig vet hur kritisk jag är mot fotboll och sportvärlden i allmänhet. Men inom sport KAN du inte komma undan med enbart ett charmigt yttre och ett vinnande leende. Du måste kunna din sak. På ett sätt är fotboll betydligt mer ärligt än musik numera.
Hade Måns Zelmerlöw kunnat slängas ut på fotbollsplanen i VM?
Hade Darin kunnat cykla Tour de France?
Erik Saade i en boxningsring?
Nej….men de får släppa skivor. Leda tvprogram. Göra musikalroller. Designa bilmodeller.
Måns Zelmerlöw är säkert en trevlig kille, sympatisk och väluppfostrad. Han ser helt ok ut.
Men han är INGEN sångare!!
Något sker med en människa när ett stort självförtroende tänds. Så visst har han utstrålning på scen. Han har skrikande fans och tjänar stora pengar på musik och artisteri. Men sanningen är att han inte är en sångare. Men folk tror det….
Samma med Darin. En produkt som tror han kan och har fans... men någon sångare är han inte. Listan kan göras mycket lång.
Jag tycker det är skamligt när bra sångare som Anna Sahlin, Samuel Ljungbladh, Sarah-Dawn Finer och Mello mfl får 1% av all den uppskattning som istället pytsas ut till alla idol-sländor. Tragiskt hur bra roller går till kända människor utan talang istället för mångfaldet av begåvade människor vi har i landet.
För vi har många bra, både låtskrivare, musiker och artister som står och stampar i kulisserna…men hur länge till?
Hur länge orkar man springa loppet när man kan bli omkörd av en snorvalp i baksätet av en skivbolagslimo? Och sedan märka att folk accepterar denna bilist som värdig vinnare? Hur kan det vara rättvist att de hårdast jobbande och mest talangfulla måste hitta andra medel för försörjning medans små roskindande tonåringar utan erfarenhet eller talang kan lägga 3 miljoner på sin första lägenhet??
Och det är hemskt att se så många av dessa duktiga människor förnedra sig och smöra för dessa unga kändisar i hopp om att få smulorna kring bordet. Vissa har till och med gått på det och menar att de faktiskt är bra….För att passa in…
Och fortsätter folk på den vägen….är musiken snart död…för mig och många likasinnade
True story
