JesperJee

Årtalet som länge varit omtalat som året då världen som vi känner den kommer att förändras. Vissa ser en undergång medans andra tror att en tid av upplysning är på väg. Några läser in tecken på katastrof,  andra ser frälsning i någon form.

Människor har alltid förundrats över magi och under. Vi har letat efter mirakel och skapat legender att ty oss till i svåra stunder. Men även skapat skräckscenarion och makabra framtidsvisioner.

Varför gör vi såhär?

I vårt vardagliga liv har vi i olika skalor alltid saker som vi ser som problem och svårigheter vi ställs inför. Vi sätter hinder för oss själva och för att ta oss vidare intalar vi oss saker för att hjälpa oss igenom dessa. Vi gör upp mentala bilder för att orka med och samla kraft.

Det är intressant att se vad och hur folk gör och hur annorlunda de fungerar.

Att se in i framtiden och säga till sig själv att ”det löser sig alltid”  eller ”tiden läker alla sår” kan säkert räknas till några av de vanligaste saker vi intalar oss själva. Sen beroende på hur man väljer att se livet, får man alltid rätt. Efter regn kommer solsken eftersom regnet alltid så småningom slutar att falla. Solen finns alltid bakom molnen hur mörk himlen än är.

Det löser sig alltid eftersom de problem man har går att ta itu med, sedan hur fort det går och hur mycket jobb som krävs beror på person till person och hur stort problemet tycks för varje enskild person.

Vi letar letar oss in i framtiden för att fyllas med hopp. Problemen uppstår då vi sätter vår tilltro i framtiden och slutar arbeta i nuet. För det är NU allting händer. Aldrig senare.

Människor har ett behov av att fylla sin värld med yttre magi och under. Vi vill så gärna att det skall finnas övernaturliga platser och varelser för det gör oss speciella och skyddade.

Tro är en bra sak i det avseendet. Det stärker och lyfter om det används rätt.

2012 har talats om som jordens undergång. Jordens undergång har flera gånger förutspåtts och motbevisats av flera grupper och personer. Det verkar vara en epidemi som är svår att bota. Varför väljer dessa människor att tro att vi skall gå under? Gör det deras dagar lyckligare? Uträttar de mer gott då de känner att tiden är knapp?

De är övertygade om att ingenting kommer att kunna rädda oss i detta liv, så de sätter press på övriga genom att försöka rädda oss över till ”rätt” tro. Så vi skall bli räddade i efterlivet.

Men är det därför vi skall behandla vår nästa med kärlek och respekt? För att vi skall få det bra efter döden? Behöver vi skrämmas till sådant? Jag tror inte på det. Vi lever här och nu och att förfölja och skrämma människor vi lever tillsammans med nu, för att säkra en plats i ett efterliv när vi lämnar denna värld, är ett slöseri med det liv vi fått.

De som ser 2012 som året då upplysning skall komma ser det hela på ett mer positivt sätt. De tror att världen kommer bli bättre och de känner hopp inför detta datum. Folks medvetanden kommer att lyftas och vi kommer inse hur vi alla skall leva i harmoni. Det föder hopp och hopp gör gott. Men detta innebär inte att vi kan sluta arbeta för en positiv förändring.

Ibland måste vissa folk ”luras” till rätt tänk. Vare sig det är religion eller otroliga berättelser om magiska energier och övernaturliga ting. Men på många sätt är det kollektiva tänkandet ett problem i sig då det många gånger skapar avstånd mellan människor.

Men inre trygghet kan inte byggas med yttre medel. Yttre medel kan tas från dig och då står du där. Precis som alla de som trodde att jorden skulle gå under i maj 2011 plötsligt skakades i sin tro då ingenting hände. Det är farligt och destruktivt för att inte tala om oansvarigt att tro och sprida sådana tankar.  Många människor tar det till sig av olika anledningar och deras liv täcks av en mörk slöja som är svår att lyfta. Men inom religionen har man även uppfunnit det perfekta kryphålet i ”Gud arbetar på mystiska sätt” så folk

kan skjuta förvirringen åt sidan. Tills nästa fabricerade profetia slår fel.

Att lägga sitt öde i händerna på något oförklarligt och onaturligt är inte bra. Det kan ge hopp och tillfällig styrka, det kan ge dig ork och mod för en stund. Men det kan visa sig vara av ondo i slutändan.

Min poäng är denna, hopp är bra men man måste försöka se hela spektrat av vad man väljer att tro på. Eld är bra men kan släcka liv. Vatten släcker törst men vi drunknar i det.

Vi behöver inte söka svaren på alla frågor vi har. Det är inte viktigt om vår jord skapades av en Gud eller en kosmisk explosion. Det är inte viktigt vad som händer sedan, det är här och nu som räknas. Vi behöver lära oss lyssna till det som är viktigt och inte stirra blint in framtiden för att upptäcka och förstå.

Som ras sätter vi oss själva på en piedestal pga vårt tänkande. Vi söker efter svar och letar efter vägar att gå som inte leder oss någonstans. Ateister debatterar kristna utan att någon av dem någonsin kommer att få rätt. Det enda du kan bevisa är att om du knyter din hand är handen knuten. Du kan inte bevisa att din grannes hand var knuten igår, såvida du inte har ett foto eller film av det. Du kan bara tro på det när han eller någon i hans närhet säger det. Och spelar det verkligen någon roll i ditt liv huruvida din granne knöt sin hand eller ej?

Lev här och nu. Det är nu det händer. Det är nu vi skapar förändring. Inte imorgon.

Magi finns överallt omkring oss, här och nu. Det spelar ingen roll vart det kommer ifrån eller hur det uppstår. En konstnär ser färger på ett annat sätt än en kemist skulle göra. Ett barn ser lösningar där vuxna ser problem. För vi är olika och vi ser saker olika.

En sak är dock sant för alla oavsett om vi inser det eller ej. Vi kan inte se framtiden.

Vi kan upptäcka dagen vi befinner oss i.Vi kan förbereda oss på olika sätt inför olika händelser och vi kan ha teorier. Men vi kommer inte veta vad som sker imorgon förräns vi är där i nuet. Så låt det vara.

”When you change the way you look at things, the things you look at change!”